Jag läste precis om ett bokligt husapotek på Hermia says. Det bokliga husapoteket skulle bestå av "en samling av de böcker som betyder absolut mest för oss, som hjälper oss genom livet. Böcker med omsorg valda, böcker att återkomma till."
Visst låter det härligt?
Jag kollar igenom min egen bokhylla för att se vilka av mina böcker som eventuellt skulle kunna kvalificera sig till ett husapotek. Ja, jag hittar några som hjärtat blir lite extra varmt av att tänka på.
Mig äger ingen av Åsa Linderborg
Tätt intill dagarna av Mustafa Can
Priset på vatten i Finistère av Bodil Malmsten
Extremely Loud & Incredibly Close av Jonathan Safran Foer
Montecore av Jonas Hassen Khemiri
The Grass is Singing av Doris Lessing
Anteckningar från källarhålet av Fjodor Dostojevskij
Inte den muntraste samling böcker kanske, men det är nu så att jag helt enkelt tycker om när det är lite sorgligt. Och ibland uppskattar jag helt enkelt att det är lite obehagligt. Det låter kanske konstigt, men sån är jag.
1 kommentar:
Intressant titta in i ditt husapotek. Jag funderar fortfarande. Men även i mitt apotek skulle lite tyngre böcker hamna, de där som fått den egna tanken att växa eller som berört riktigt djupt.
Skicka en kommentar