the Nightwatch

Jag har läst min första bok med Sarah Waters och förväntningarna var ganska högt uppskruvade eftersom hon befinner sig i gott sällskap på Grantas berömda lista. Boken var dessutom shortlistad till Booker-priset och det brukar ju också indikera viss kvalitet. Och visst var det så! I boken möts jag av en handfull personer och får följa deras öden baklänges från 1947 till 1941. Jag upptäcker att jag gillar hennes stil att beskriva sina personer, för även om de är besvikna, bedragna och desillusionerade, beskriver hon ändå hela människor av kött och blod, med både styrkor och svagheter. Av de fyra huvudpersonerna är bara en av manligt kön, och hans porträtt är det som känns svagast. Jag uppbådar inte riktigt samma intresse för hans väl och ve som för de andra helt enkelt.
Jag tycker också det är befriande att inte läsa ytterligare en krigsskildring av andra världskriget. Det finns många utmärkta böcker i den genren, men det är just det, de är många! Här fungerar kriget istället som en bakgrund för de personliga berättelser hon skildrar. Övervägande delen av huvudpersonerna är homosexuella och det gör det också annorlunda och intressant. Deras situation under och efter andra världskriget har i alla fall inte jag hört talas så mycket om.