Väderrapport

I förrgår kväll hade vi världens konstigaste väder här i Locketorp. Ena stunden en lugn och fin kväll - nästa hagelstorm i full styrka. Vinden tjöt runt knutarna och fönstren skallrade.

Det känns lite tidigt, men med tanke på årets Christie-festival, är det nog dags att förbereda sig och se till att ha lämpliga böcker hemma. Det gör jag nu.

Go Ask Alice

Det här är en autentisk dagbok och den känns synnerligen äkta. Tjejen som skrivit är ungefär 16-17 år och hon skriver olika ofta, med ibland långa hopp där jag inte riktigt fattar vad som hänt mellan dagboksanteckningarna. Ena stunden är hon sprudlande lycklig, hennes föräldrar är förstående och hon har träffat gulligaste killen. Ganska många andra stunder har hon återigen tagit droger och topparna delas av allt längre och djupare dalar av ångest och självförakt.

För det är främst om drogberoende dagboken handlar. Hur hon verkligen av en slump prövar och fastnar. Hennes historia är av naturliga skäl tydligt placerad någon gång på 60- eller 70-talet. Hippie-kulturen är stark, men eftersom jag inte upplevt den tiden själv känns det för mig inte levande. Fast även om jag åtminstone inbillar mig att drogkulturen ser annorlunda ut idag, känns hennes uppleveser och känslor purfärska.

Dagboken slutar med att hon bestämmer sig för att inte skriva mer. Hennes liv verkar räta ut sig och det se ljusare ut på flera håll. I en epilog läser jag att hon tre veckor senare dog av en överdos. Det känns snopet och hemskt och jag undrar faktiskt. Vad hände? Allt verkade ju gå så bra? Var det ytterligare ett ödesdigert återfall eller blev hon lurad?

Jag tycker speciellt om hur dagboken beskriver hennes relation till sina föräldrar. De menar så väl och hon försöker verkligen, men ändå missförstår de varandra ideligen.

In the Country of Last Things - del II

Bokmässan kom emellan, men jag känner mig inte riktigt klar med diskussionen kring Austers In the Country of Last Things. Det var ett par intressanta frågor som dök upp i kommentarerna och där skulle jag gärna vilja fortsätta.

Till att börja med tycker både Moa och bokstävlarna om dystopier. Vilken är din favoritdystopi? Jag är tveksam till om jag tycker extra mycket om just dystopier. Mest får jag panik av känslan av att samhället som beskrivs inte är så värst långt borta. Lite beroende av dagsform och hur jag väljer att betrakta omvärlden känner jag ibland att vi redan är där.

Sen är det frågan om var Austers dystopi utspelar sig. Själv tänker jag i första hand någon del av USA, men jag tror att jag är alltför påverkad av hans senaste Man in the Dark. Om jag skulle tänka lite längre skulle jag nog säga Europa. Jenny B skriver att hon fick "känslan av att boken utspelade sig i något afrikanskt land, men i någon annan recension har jag läst att Auster förstås avser..." Jag blir så nyfiken, snälla Jenny, berätta! Vilket land är det Auster avser?

Sist men inte minst intressant är också den kvinnliga huvudpersonen Anna Blume. Vad jag känner till är det inte det i någon annan av Austers romaner. Bokstävlarna frågar om jag tycker "att hon påminner om Austers vanliga karaktärer eller har han skrivit henne annorlunda eftersom hon är kvinna?" Jag tycker inte att sättet som Anna Blume beskrivs på är annorlunda mot hur Auster beskriver andra karaktärer. Däremot tycker jag nog att hon är annorlunda mot hans manliga dito. Framförallt skulle jag vilja peka på hennes ihärdiga förmåga att om och om igen, under extremt svåra livsvillkor, bygga starka och kärleksfulla relationer till sina medmänniskor. Jag menar inte att hennes manliga motsvarigheter är helt kärlekslösa individer, långt därifrån. Men utan att ha dubbelkollat alla hans romaner har jag en känsla av att de manliga karaktärerna ofta har en destruktiv sida hos sig, som de med blandade resultat försöker lära sig att leva med.

Enligt wikipedia är An Anna Blume en dikt skriven av en tysk författare, Kurt Schwitters, 1919. Dikten beskrivs som "a parody of a love poem, an emblem of the chaos and madness of the era, and as a harbinger of a new poetic language".

Så där, ordet är fritt. Vad tycker ni?

Det ursprungliga inlägget hittar ni här.

Min mässa

Så har då även jag besökt bokmässan, i torsdags. För mig är det barnpåjulafton-känslan och en dag går ju alldeles för fort! Jag åker alltid därifrån med tanken att jag inte hunnit allt, missat hälften och glömt bort vad jag egentligen ville lyssna på, inhandla, kika lite mera på. Spelar ingen roll hur jag förbereder mig. Och när jag står där i någon monter och kollar på massa fina böcker kommer jag på mig själv med att tänka att "nej du Therese, nu måste du ta dig i kragen och börja läsa ordentligt mycket mer". Hur kan det komma sig? Var kommer denna hets ifrån?

Största behållningen för mig i år är som vanligt English Bookshop. Jag fick nästan skavsår bara av att traska runt i deras monter och försöka ta in allting. Största nöjet med att handla böcker tycker jag är just att välja och bestämma vilka man vill köpa. Det är många olika faktorer som man måste väga noggrannt mot varandra. Böckerna får gärna vara lite olika tjocka, olika författare (oftast iallafall), blandat inbundet och pocket, gärna storpocket, lite varierande framsidor och några titlar som jag tänkt ut redan innan, men också något impulsköp, som känns kul just här och nu. Ja, det gäller liksom att dra ut på nöjet så mycket det bara går.

Mer bokmässa kommer jag iallafall skriva upp på min önskelista inför nästa år. Mer tid att bara strosa runt, ströbläddra mellan montrarna, sitta ner och fika i lugn och ro, läsa och betrakta.

På tal om Agatha Christie

Maria hos Paperback Lover ska på vinterns första dag, dvs den första dagen det snöar där hon bor, starta sin Christie-festival. Kul grej och kul timing tycker jag och vill också vara med. Hon har tänkt att läsa alla böckerna om mästerdetektiven Hercule Poirot. Jag tänker läsa tre böcker om Miss Marple. En Christie-festival, visst låter det kul?

Det ska bli spännande att se när det blir.

Snart Bokmässa

Nu är det hög tid att börja förbereda inför bokmässan. Sånt här måste ju förarbetas ordentligt för att få ut mesta möjliga. Inköpslistor och kollaruntlistor, seminarieprogram och monterföreläsningar, trädgårdsscenen och nallescenen. Jag önskar jag kunde vara där flera dagar, men det får bli kanske nästa år.

In the Country of Last Things

Den här boken är ganska annorlunda för att vara Auster, utan att för den skull vara helt olik. Till exempel, en kvinnlig huvudperson. Det tror jag inte har förekommit i en enda av de jag läst tidigare. (Måste tänka efter ... nej, det stämmer.)

Anna Blume, som hon heter, lever i ett dystopiskt samhälle där de flesta knappt överlever genom att handla med sopor och där glädje och hoppfullhet är näst intill utrotade. Hon kom till det här landet för att söka efter sin bror, som blivit ditskickad som journalist. Sökandet visar sig ganska snabbt fullständigt förgäves och den hårda kampen för att överleva en dag i taget gör bara tanken på att ta sig hem igen omöjlig.

Även om många kämpar förtvivlat för att överleva har många andra givit upp och Anna beskriver flera sektliknande grupper som utarbetat olika sätt för dess medlemmar att avsluta sina liv. Döden är första prioritet även för staten som är beroende av sina medborgares döda kroppar för att bränna upp och utvinna energi.

Visst låter det hemskt? Den bild Auster målar upp känns overklig, men känslan av att ge upp, att det inte finns någonting mer att leva för, den finns det säkert många människor på vår jord som har upplevt. Jag funderar över om det är så här han ser vår framtid, Paul Auster. Eller kanske kan man se det som en varning. Sen undrar jag också vilket land det här är. Är det ett framtida USA? Eller kanske Europa?

Det där slumpmässiga som ofta är en viktig ingrediens i Austers romaner, det finns här också. Och Anna är en stark karaktär som framförallt kännetecknas av en okuvad förmåga att även i en förtvivlad tid skapa kärleksfulla relationer till sina medmänniskor, om och om igen. Det är iallafall hoppfullt.

Nämen, det här har jag missat.

Det är ju Agatha Christie-vecka! Då skulle jag ju självklart läsa några av hennes böcker, men jag har inga olästa hemma. Jag började någon gång ett försök att ta mig igenom alla böckerna om miss Marple, men jag tror inte jag kom så långt.

Nåväl, jag får väl ta min Agatha Christie-vecka vid ett senare tillfälle och förbereda mig lite bättre. Som någon sorts ersättning tänker jag börja på P D James nya i kväll.

Hundböcker och elefantbok

Några nya bilderböcker dök också upp hemma hos oss i helgen. Visst är det fina?

Böckerna om hunden Rund passade perfekt till min tvååring. Precis lagom mycket "var kan han vara?", "nämen, oj, vad hände nu?" och "oj, vad knasigt det blev!". Fina bilder och hårda kartongsidor, kan inte bli så värst mycket bättre.

Elephant Elements skrattade nog jag åt mest, men även femåringen tyckte det var ganska roliga bilder. Boken är på engelska, men det är minimalt med text som lätt går att översätta. Det är ett motsatspar på varje uppslag med tecknade elefanter som illustrerar och jag tycker det här är humor på hög nivå. Titta bara på inlägget under!

Elefanter...

The Other Hand

Så är den då utläst, denna bok jag hade så höga förväntningar på. Och det gick bra, den var lysande, på de flesta sätt faktiskt.

Av rädsla för att förstöra läsupplevelsen för någon annan och för att följa instruktionen på baksidan, ska jag inte säga någonting som avslöjar handlingen. Läs den själva, det är den värd. Men gripande var den. Och ett kan jag säga, min värld ser inte riktigt likadan ut nu efter jag läst den som innan.

Så, ytterligare en författare som jag tycker borde översättas till svenska. Chris Cleave har skrivit en underbar historia. Tydligen har han skrivit en bok tidigare, Incendiary. Den kommer jag nog också att läsa, snart hoppas jag. Så länge tackar jag min lyckliga stjärna och the English Bookshop att denna bok kom i min väg.

Min lugnochro-helg

Innehållsförteckning:

Utlästa böcker: 3 + 3 barnböcker
Glas vin: 3
Kladdkaka (bitar): 5
Skogspromenader: 2
Koppar te: 12

Tillfälligt avbrott - läsning pågår

Nu tar jag paus över helgen. Jag har som sagt lyckats planera in en lugnochro-helg och den tänker jag utnyttja till max, dvs läsa. Självklart ska jag läsa klart The Other Hand, det är inte långt kvar nu. Sen blir det nog mera Canterbury Tales och Jeanette Winterson och kanske något annat från gott och blandat-högen.

Återkommer på måndag. Trevlig helg!

Läsrapport - The Other Hand

Jag vågar inte säga för mycket om boken (jag vill ju inte förstöra eventuell läsning för andra). Men än så länge är det riktigt, riktigt bra. Den är sådär sanslöst sorglig och hemsk och vacker samtidigt, precis som jag tycker om. Och spännande, ohyggligt jättespännande.

Hoppas att det håller hela vägen.

Annars tänker jag ha en lugn helg med mycket läsning. Vi ska städa och handla idag så att inget sånt ska få störa helglugnet. Hoppas det blir fint väder också så att det går att vara ute mycket!

Korta listan

Booker-juryn har nu tillkännagivit den korta listan. Waters och Mantel är tydligen favoriter, men man vet aldrig när en jury är inblandad. Den 6 oktober vet vi vem som vann.

Bilden är lånad från the Man Booker Prize hemsida.

Mitt bokcafé

Jag funderar ofta på mitt bokcafé. Det som fortfarande bara finns i mina tankar alltså. Visst är det en dröm, men jag är mycket för att faktiskt förverkliga mina drömmar. Så ibland funderar jag över vad det är som egentligen hindrar mig från att omsätta även denna dröm i praktiken?

Jag är för bekväm helt enkelt. Ja, inte så att jag är rädd för att arbeta mycket och länge, men jag inser ju att det inte kommer bli så värst mycket till lön åtminstone de första åren. Och jag underskattar verkligen inte min lön som kommer regelbundet varje månad och för det mesta räcker ganska långt. Jag har ju dessutom både barn och djur, så visst vore det ganska egoistiskt att bara prioritera mina önskedrömmar. Och dessutom tycker jag jättemycket om att vara lärare!

Men jag tänker ändå att det finns möjligtvis något sätt att förverkliga min dröm delvis. Den behöver kanske inte uppfylla hela livet, men en (liten) del? Jag skulle ju kanske kunna ha ett bokcafé hemma i trädgården på somrarna. Eller en liten bokhandel med tillhörande fikahörna endast öppet på söndagar. Jag ska fundera lite till, men kanske finns det ett sätt att omsätta drömmen i praktik utan pressen att tjäna massa pengar, utan bara för att det är så himlans kul.

Hur många bokcaféer finns det egentligen i Sverige? Jag känner bara till Bokcafé Pilgatan och det ligger tyvärr alldeles för långt bort för att jag ska vara riktigt nöjd. Hur tänker ni andra med era drömmar? Någon som gjort slag saken?

Här är iallafall en som vågat! Hurra!

Gott och blandat

Äntligen har jag fått plocka ihop en ny hög att läsa mig igenom i september. Det var ett hårt urval och flera storfavoriter kom av olika anledningar inte med, men visst ser det det lovande ut?

Och äntligen ska jag börja läsa i boken med den bästa baksidestexten. Jag är nästan till och med nervös...

Skövde-snackis

Hur kunde jag missa detta? Helt otroligt, men jag var inte där, på Forum för poesi och prosas för hösten första författarkväll på Stadsbiblioteket i Skövde. Inbjudna författare var Cecilia von Krusenstierna och Annette Kullenberg och temat för kvällen var "överklass".

Jag har fått berättat för mig att Annette Kullenberg uppträdde minst sagt märkligt. Hon blankt vägrade läsa någonting ur sina böcker utan läste istället högt för publiken från Skövde kommuns hemsida! Varpå publiken blir upprörd och buar ut Annette Kullenberg. Jag tycker det låter lite drastiskt att bua ut en inbjuden gäst, men visst måste det varit en annorlunda författarkväll. Helt hysteriskt, hur kunde jag bara missa detta?!?

Jag känner inte till Annette Kullenberg nästan alls, men efter vad jag sett av henne på tv verkar hon ganska konstig. Inget fel i det, men ganska konstig. Däremot har flera olika bekanta rekommenderat hennes böcker, så någon gång har jag tänkt att pröva något av henne.

Hon och von Krusenstierna var inbokade två kvällar till på samma tema av Forum för poesi och prosa, men turnén har blivit inställd.

Vad Kullenberg själv tyckte om kvällen kan man läsa här.

Pharmakon

Boken handlar om William Friedrich, framstående psykolog/psykiater utbildad vid Yale. Men den handlar också om hans son Zach och en av hans studenter Casper Gedsic, för smart för sitt eget bästa. Om jag inte misstar mig är Zach författaren Dirk Wittenborns alter ego och boken till viss del självbiografisk. Lyssna gärna på när Dirk Wittenborn själv berättar om sin bok nedan, han gör det mycket bra.

Under läsningen funderar jag mycket på vad det innebär att vara lycklig. Och hur det är att vara förälder och vilja att ens barn ska vara lyckliga och samtidigt låta dem leva sina egna liv och fatta sina egna beslut. Som jag ser det känner sig William och hans fru Nora sig verkligen lyckligt lottade som ändå överlevde skandalen med Casper. Samtidigt blir de ganska forcerade då de ständigt går runt och "är lyckliga", fast det naturligtvis inte alltid är fallet.

Boken är uppdelad i fyra olika delar, olika böcker. Och det är bra, för åtminstone den första boken är annorlunda mot de andra. Den är mer thriller-betonad och jag skyndar fram över sidorna för att får reda på hur det går med hans lyckopiller och behandlingen av Casper. De andra delarna är inte lika spännande på det viset, men de vinner istället i humor. William Friedrich är hysteriskt roligt emellan varven.

Jag hade gärna önskat mig mer av slutet. Det lämnas väldigt öppet och man får i stort sett inte reda på hur det har gått för någon. Det hade jag gärna velat veta, åtminstone lite och för några.

Dirk Wittenborn i egen hög person

Dessa nya böcker vill jag läsa i höst

Invisible av Paul Auster - naturligtvis efterlängtad. Ska bli spännande att se i vilken riktning hans författarskap utvecklar sig.

Mordets praktik av Kerstin Ekman - Doktor Glas + skicklig författarinna = kan inte bli fel.

The Little Stranger av Sarah Waters - inte helt ny kanske, men årsfärsk iallafall. En av mina favvoförfattare och dessutom nominerad till Booker priset. Självklar läsning.

De från norr kommande leoparderna av Bodil Malmström - denna hoppas jag just nu är på väg hem till min brevlåda.

The Year of the Flood av Margaret Atwood - jag har bara läst några få av hennes böcker men misstänker att jag egentligen tycker jättemycket om flera av hennes böcker. Den här ska jag därför läsa.

Maskarna på Carmine Street av Håkan Nesser - New York-historia. Av Nesser. Alltid.

Little Bird of Heaven av Joyce Carol Oates - jag har inte alltid hurrat över JCO, men den här tror jag ändå jag vill läsa.

Hoppas jag vinner,

hoppas jag vinner, hoppas jag vinner!

Djupdyk - Jeanette Winterson

Jag har ju sån tur att Jeanette Winterson, vars romaner jag kommer att göra mitt nästa djupdyk i, kommer till Internationell författarscen i Stockholm i höst. Så visst passar det bra att ta det i anslutning, det vill säga den 13 till den 20 oktober. Det kommer att bli kul!

Vill ha!

Ursnygg! Tävlingen är hos Proforma och fågelholkarna säljs annars hos Design Online.

Hoppas jag vinner.

The Amber Spyglass

Nu börjar det då alltså dra ihop sig för Lyra och Will. Det är ganska högt tempo igenom hela boken och nu får man också svaren på vad som hänt Serafina Pekkala, Lee Scoresby, Wills pappa, Mary Malone och alla de andra. Det är spännande och jag tycker verkligen om den här triologin, men jag upptäcker när jag står och pratar om den med elever att jag har svårt för att kortfattat få fram vad den handlar om. Jag tycker det är ganska invecklat faktiskt...

Och ska jag ha någonting att invända så är det nog att jag till att börja med inte riktigt köper Lyras argument för varför hon absolut måste till dödsriket. Jag kanske är känslokall och hårdhudad, men säga förlåt? Det borde hon väl kunna göra ändå på något annat sätt? När hon och Will väl är där tycker jag att det kommer fram andra skäl som är mer berättigade, så på det stora hela så klagar jag inte.

Förresten så är änglarna coola. Och så heter de så vackra namn. Lyssna bara på det här: Xaphania. Mycket vackert!

Som jag har förstått det finns det två böcker till som handlar om personer från triologin: Lyra's Oxford och Once upon a time in the north. De ska läsas med vid tillfälle.

Förresten 2, så har böcker fött en önskan hos mig att någon gång få se ett riktigt ordentligt norrsken. Någon som har sett ett? När och var är bästa chansen för norrskensskådande?