Orange Prize

Nomineringslistorna till olika priser duggar tätt för tillfället. Långa listan till the Orange Prize tillkännagavs också i veckan. Mitt hjärta klappar lite extra för det här priset just eftersom det delas ut till kvinnliga författare. De nominerade är...

Debra Adelaide The Household Guide to Dying
Gaynor Arnold Girl in a Blue Dress
Lissa Evans Their Finest Hour and a Half
Bernardine Evaristo Blonde Roots
Ellen Feldman Scottsboro
Laura Fish Strange Music
V.V. Ganeshananthan Love Marriage
Allegra Goodman Intuition
Samantha Harvey The Wilderness
Samantha Hunt The Invention of Everything Else
Michelle de Kretser The Lost Dog
Deirdre Madden Molly Fox’s Birthday
Toni Morrison A Mercy
Gina Ochsner The Russian Dreambook of Colour and Flight
Marilynne Robinson Home
Preeta Samarasan Evening is the Whole Day
Kamila Shamsie Burnt Shadows
Curtis Sittenfeld American Wife
Miriam Toews The Flying Troutmans
Ann Weisgarber The Personal History of Rachel DuPree

Mister Pip

Det här är nästa bok till min "svensklärar-bokcirkel" (äh, vi får komma på ett bättre namn). Jag tycker om den jättemycket men det är fortfarande ett par grejer jag funderar på.

Den börjar ju ganska mys-pysigt med Mr Watts som blir barnens nye lärare och hur han får dem att upptäcka litteraturens magi med hjälp av Great Expectations. Massor med bra om läsning - och massor med bra om det här med lärare.

Konstigt att jag skriver "mys-pysigt" förresten. Samtidigt som barnen upptäcker Litteraturen så befinner de sig ju också i en sort krigssituation, brutal och obarmhärtig. Men det tycker jag är en av bokens styrkor. Att den genom att behålla en ganska "mysig" ton får brutaliteterna att träda fram klart och tydligt.

Triangeldramat mellan Mr Watts, Matilda och hennes mamma är också så mitt i prick. Deras relation avslöjar så mycket om dem själva som individer och om oss som människor. Men jag kan inte undvika att fortsätta undra, hade verkligen Mr Watts tänkt ta med Matilda därifrån, men inte hennes mamma?

För mig ringer det också varningsklockor för det här med kolonialism. Är det inte ganska typiskt att det är byns ende vite man som "ger kunskap till barnen"? De svarta människorna beskrivs kanske inte direkt nedlåtande, men visst får man klart för sig att den kunskap Mr Watts ger barnen är bättre och viktigare än den kunskap deras mammor berättar om? Nja, jag vet inte riktigt. Jag tycker människorna i byn är kärleksfullt beskrivna men samtidigt känns det lite som om kolonialistspöket ändå lurar i buskarna.

Temat att lämna någonting för att bli någonting annat, med allt vad det innebär, tycker jag iallafall jättemycket om! Det är något som de allra flesta kan relatera till vare sig man växt upp på en ö i söderhavet eller inte.

Tillbaka från Karlstad

Så är jag återigen hemkommen från Karlstad, vilket även denna gång visade sig från sin bästa sida. Den här gången läste jag riktigt mycket den tid som inte gick åt till fortbildning eller att äta massa mat.

Det jag läste var City of Thieves av David Benioff, en bok som kommit till mig genom the English Bookshops bokklubb. Alltså ingen bok jag hade valt själv, men jättebra! Det var kul att läsa någonting annat än det jag brukar läsa och det kommer ett inlägg om boken om ett par dagar. Dessutom läste jag en bok om sitsträning för ryttare. Också jättebra, om man har det intresset.

Alltså, riktigt mycket läst, det känns som jag har kommit igång bra nu - bara att hänga i.

Man Booker International Prize

Jag försöker hålla lite koll på olika litterära priser och nu har listan över de nominerade till Man Booker International Prize offentliggjorts. De nominerade är...

Peter Carey (Australia)
Evan S. Connell (USA)
Mahasweta Devi (India)
E.L. Doctorow (USA)
James Kelman (UK)
Mario Vargas Llosa (Peru)
Arnošt Lustig (Czechoslovakia)
Alice Munro (Canada)
V.S. Naipaul (Trinidad/India)
Joyce Carol Oates (USA)
Antonio Tabucchi (Italy)
Ngugi Wa Thiong'O (Kenya)
Dubravka Ugresic (Croatia)
Ludmila Ulitskaya (Russia)

Många känner man ju igen, och många är nya åtminstone för mig. Vem som vinner tillkännages i maj. Alltid spännande.

Läsrapport

Jag håller ju fortfarande på och kämpar med Rosen på Tistelön som ingår i läsutmaningen klassiska kvinnor (ursäkta Martina att jag aldrig blir klar i tid). Problemet är väl att jag stör mig ganska så ordentligt på Erika i boken, så jag läser ungefär två kapitel om dagen. Det är vad jag klarar av i Erika-dos.

Sen läser jag ju Mister Pip till min ena bokklubb och den är bara ljuvlig. Den talar både till bokälskaren och läraren i mig och bjuder på riktiga guldklimpar. Den försöker jag läsa i så mycket jag bara kan!

Dessutom fick jag mitt andra paket idag från The English Bookshops egna bokklubb. De väljer ju ut en bok varje månad, så det blir lite överraskning att se vad som dimper ner i brevlådan. Den här gången var det The City of Thieves av David Banioff. Jag känner inte till honom överhuvudtaget, men baksidetexten låter lovande. Mycket fritt översatt och kraftigt förkortat stod det ungefär så här: "I utbyte för sin frihet får två fångar under andra världskriget i Leningrad ett uppdrag, att införskaffa ett dussin ägg åt en rysk generals dotters brölloptårta." Visst låter det lovande? Den boken skulle jag också vilja läsa jättesnart.

Men jag ska avsluta Rosen och Pip först.

Ungdomslitteratur?

Jag skulle vilja läsa mer ungdomslitteratur. Skulle ni vilja tipsa mig om bloggar som är inriktade främst på böcker för unga?

Utmanad

Jag har blivit utmanad av Bambie. Här kommer svaren:

Tre jobb jag haft:
Sommarkolloledare, croupier, ridlärare

Tre platser jag har bott:
Maryborough Australien, Anger Frankrike, Skövde

Tre tv-program jag tycker om:
Desperate Housewives, Let's Dance, Gossip Girl

Tre favoritmaträtter:
Libanesiskt (vadsomhelst), Chèvre chaud, pasta carbonara

Tre platser jag hellre är på nu:
Paris, Edinburg, Torekov

Jag utmanar:
Alla deltagare i Pocket & Trix

Nytt djupdyk

Jag har funderat på att göra ett nytt djupdyk, det var så himlans kul med Auster. Men det så klart, det är ju ganska viktigt att välja en tillräckligt intressant författare. Så jag valde att se mitt första bokpaket från min hemliga bokvän som ett tecken. Nästa djupdyk får bli: Jeanette Winterson.

Jag har aldrig läst någonting av hennes böcker, men varit nyfiken länge, länge. Jag tänker läsa:

Oranges Are Not The Only fruit
The Passion
Sexing The Cherry
Written On The Body
Art & Lies
Gut Symmetries
The.Powerbook

Bokbytardag - da capo

Igår hade vi faktiskt ytterligare en bokbytardag på Sötåsen. Det visade sig att många som ville vara med hade glömt böcker eller av andra anledningar missat förra fredagens byten. Men det finns väl ingenting som hindrar att vi gör om det igen. Så det gjorde vi. Igår.

Vi har tänkt att skaffa oss en permanent bokbytarhylla också. Platsen är redan utsedd (precis utanför dörren till mitt arbetsrum ;). Så nu är det bara att sätta igång.

Yippiyey

Första bokpaketet från min hemliga bokvän har kommit, och vilket paket det var! Välfyllt med god läsning och rikligt med vardagslyx. Jag har länge varit nyfiken på Jeanette Winterson, så hennes Passionen är jag jätteglad för. Dessutom har jag fått ett jättefint bokmärke med ekorrar, kort och pyssla-om-sig-prylar så det räcker till en heldag i badrummet. Det kan jag behöva.

Jag drömde till och med häromnatten att en person sa till mig, vänligt men bestämt, att "du har ju inte mått bra på sista tiden". I drömmen vart jag mycket förnärmad, men jag vaknade och var minst sagt lite fundersam. Kanske bäst att lyssna och ta hand om sig lite extra.

Hursomhelst, jättestort tack till min hemliga bokvän, vem du än är!

Nu tycker jag...

att det är vår = ny färg på bloggen.

Min hemliga bokvän

Som jag säkert bloggat om tidigare är jag med i En bok om dagens bokbyte Pocket & Trix. Just nu är jag i full färd att plocka ihop det första bokpaketet till min hemliga bokvän. Jag tycker det blir riktigt bra, om jag får säga det själv. Jag tror faktiskt att jag har bestämt böcker för alla tre paketen, det blir liksom tema på flera olika sätt, det kommer bli så bra. Nu ska bara den första boken levereras hem till mig så jag kan få skicka iväg det första paketet.

Dagens dikt

Jag hörde den här dikten på radion häromdagen och den passar otroligt bra ihop med Barack Obamas Dreams from My Father. Nästan kusligt.

Du ska tacka

Du ska tacka dina gudar,
om de tvingar dig att gå
där du inga fotspår
har att lita på.

Du ska tacka dina gudar,
om de gör all skam till din.
Du får söka tillflykt
lite längre in.

Det som hela världen dömer
reder sig ibland rätt väl.
Fågelfri var mången,
vann sin egen själ.

Den som tvingas ut i vildskog
ser med nyfödd syn på allt,
och han smakar tacksam
livets bröd och salt.

Du ska tacka dina gudar,
när de bryter bort ditt skal.
Verklighet och kärna
blir ditt enda val.

Karin Boye

Sötåsens bokbytardag

Jag har försökt att ta bokbytardagen till Sötåsen, men eftersom torsdag inte var någon bra dag för oss (mycket personal borta), har vi flyttat bokbytardagen till imorgon. Hoppas att det blir många som tar med sig böcker. Jag ska gå och botanisera i min bokhylla nu.

Manga

Jag skulle vilja pröva läsa manga, vilket jag aldrig gjort tidigare överhuvudtaget. Har något ett bra tips vad man skulle kunna börja med?

Dreams from My Father

Det här är alltså Barack Obamas självbiografi som han skrev när han var 33-34 år gammal. Och just det är ju intressant, att han skrev den innan hela den här presidenthysterin började. Det känns mer äkta då tycker jag, och inte som någon politisk propaganda. Jättebra är det hursomhelst! Jag är helt förundrad. Hur kan en person vara så begåvad och smart? Ja, Obama har höga förväntningar på sig och jag tycker ändå det verkar som om att det för en gångs skull är rätt man på rätt plats.

Boken berättar om hans uppväxt på Hawaii, Indonesien och USA. Hur han brottas med sin svarta identitet och hur stor roll hans pappa spelar i hans liv, trots att han bara träffar honom helt kort när han är tio år gammal. Speciellt den här "svarta/vita"-problematiken tyckte jag var mycket intressant att läsa om. För mig är det en ganska bisarr känsla. Jag förstår vad han skriver, och samtidigt tror jag inte att jag ändå riktigt kan förstå vilken betydelse detta med ras spelar i det amerikanska samhället.

Likadant det här med hur han börjar bygga sin politiska platform som organisatör i Chicago. För mig som svensk känns det ganska främmande, men i USA fungerar och arbetar man inom politiken på ett annat sätt än vad jag är van vid här i Sverige, i Europa. Så, det är också mycket intressant att läsa och lära sig mer om.

Och allt detta grubblande han verkar ägna sig åt konstant. Jag tänkte flera gånger att håller man på och grubblar så där över allting, så blir man nog antingen knäpp, eller USAs president.

Forum för poesi och prosa

Igår var jag och lyssnade på Åsne Seierstad och Michael Azar när de föreläste på kulturhuset här i Skövde. Michael Azar hade jag ingen aning om vem det var, men det blev helt klart en positiv överraskning. Som jag förstod det så är han docent i idéhistoria och har skrivit flera böcker om krigets mekanismer och senast nu Döden i Beirut där han diskuterar konflikterna i Libanon. Han pratade mycket kunnigt och engagerat om krig i allmänhet och Libanon i synnerhet. Han hade gärna fått prata en stund till (och då pratade han ändå längre än planerat, eftersom Åsne Seierstad var försenad).

Åsne Seierstad var naturligtvis jättebra. Hon pratade främst om sin senaste bok Ängeln i Groznyj och sina erfarenheter från resorna i Tjetjenien. Framförallt blev deras två föreläsningar väldigt bra ihop. Hon pratade om sina direkta upplevelser av kriget och han pratade om kriget på en mer teoretisk och filosofisk nivå. Flera olika aspekter av samma sak.

Det var jätteintressant att lyssna på dem båda, men samtidigt blir jag lätt heldeppig av att läsa och höra om alla hemskheter vi människor kan göra mot varandra. En stund under kvällen tänkte jag på fullaste allvar att nu var det slut på att läsa om massa hemskheter. I fortsättningen tänkte jag bara läsa den allra lättaste och fluffigaste sortens chick-lit. Minsann. Men kvällens värd uttryckte det så bra när hon rundade av förläsningen. Hon sa (mycket fritt citerat): "Jag frågar mig ibland varför man ska läsa om sånt här hemskt. Men vi ska läsa om det för att det finns. Det här finns och det är modiga människor som skriver om det."

Mer "Fem gånger Gud"

Fem gånger Gud

Det första som slår mig när jag kommer till teatern är hur slitet det ser ut. Kanske inte slitet förresten, men exakt likadant som när jag var sju år, och det är inte något bra. Jag tycker det behöver snyggas upp och renoveras lite helt enkelt. Men uppenbarligen finns det annat i kommunfinanserna som är viktigare.

Hur som helst, teatern är bra. Jag tycker det är en häftig känsla när orden får liv och antar en ny, tredimensionell form. Och jag tycker att det känns så verkligt. Ja, inte så att det som utspelar sig på scen är som scener direkt från livet. Men jag tycker ändå att Khemiri är en mästare på att skildra och tolka dagens verklighet och skådespelarna levandegör hans text mycket förtjänstfullt. Det är lite roligt, det finns gott om tillfällen att dra på munnen, men mest av allt är det lite obehagligt, åtminstone på mig känns det i magen.

Mina tankar efter pjäsen går framförallt till de ungdomar jag arbetar ihop med varje dag. Jag känner igen det här att det är den som är störst i orden som många gånger är minst på jorden. Det jag funderar över är hur jag som lärare ska kunna hjälpa dessa elever vidare. Ofta är de svåra att nå och har en attityd av guds nåde. Det är kul att arbeta med ungdomar men sannerligen inte alltid så lätt.